I fredags var det äntligen dags för mitt besök på vulvamottagningen i Jönköping efter ca 5 månaders väntan. Jag var så nervös för att jag skulle få höra att nu, nu är det slut. Det finns inget mer att göra, men oj vad fel jag hade!
Först och främst så fick jag ännu en diagnos, vaginism, som är väldigt valigt hos patienter med vestibulit då musklerna i slidan börjat spänna sig vid den eviga smärtan man genomlider. Det var inte så himla roligt, speciellt eftersom det gjorde så mycket ondare när hon tryckte på de smärtande musklerna än i vestibulum. Men det första hon sa när hon hade gett mig diagnosen var att mina förutsättningar så väldigt bra ut.
Förstår ni vad det menar? Att mina förutsättningar för att bli frisk verkar väldigt bra! Fattar ni hur det känns att höra dem orden när det man längar efter mest i världen är att ha en smärtfri fitta? SÅ JÄVLA BRA!
Så nu består min behandling av knipövningar varje dag, xylocain som är en smärtlindrande gel (andvänd aldrig salvan! Den ska man inte andvända där) som ska smörjas på det smärtande området varje dag för att lura nerverna att här gör det banne mig inte ont. Sedan ska jag smörja med vaselin, olja, glidmedel - ja, vad somhelst så ofta som möjligt. Det är "bara" min tvåmånadersplan framöver, sedan kommer det tilläggas mer övningar och mer arbete. Detta kommer ta tid, jag vet det, har alltid vetat det, men nu känns det som om det faktiskt är påväg någonstans på riktigt! Att jag har alla de första stegen till att bli frisk och jag ska kämpa som fan!
Jag ska även få ett så kallat "team" på mottagningen med barnmorska som ska kartlägga min utveckling och med kurator för att få prata om allt det psykologiska som pågår inne i det här oroliga huvudet. Jag har även tagit tag i Yoga för att försöka få ett mer avslappnat sinne och kropp. Jag har bara kört tre omgångar ännu men jag känner redan att det kommer bli riktigt bra när jag väl lärt mig.
Även fast livet fortfarande suger pga vestibulit så är det ändå jävligt underbart när man har något man kan göra för att faktiskt bli bättre och så småningom helt bra. För tro mig, det ska jag fanemig bli!!!
Först och främst så fick jag ännu en diagnos, vaginism, som är väldigt valigt hos patienter med vestibulit då musklerna i slidan börjat spänna sig vid den eviga smärtan man genomlider. Det var inte så himla roligt, speciellt eftersom det gjorde så mycket ondare när hon tryckte på de smärtande musklerna än i vestibulum. Men det första hon sa när hon hade gett mig diagnosen var att mina förutsättningar så väldigt bra ut.
Förstår ni vad det menar? Att mina förutsättningar för att bli frisk verkar väldigt bra! Fattar ni hur det känns att höra dem orden när det man längar efter mest i världen är att ha en smärtfri fitta? SÅ JÄVLA BRA!
Så nu består min behandling av knipövningar varje dag, xylocain som är en smärtlindrande gel (andvänd aldrig salvan! Den ska man inte andvända där) som ska smörjas på det smärtande området varje dag för att lura nerverna att här gör det banne mig inte ont. Sedan ska jag smörja med vaselin, olja, glidmedel - ja, vad somhelst så ofta som möjligt. Det är "bara" min tvåmånadersplan framöver, sedan kommer det tilläggas mer övningar och mer arbete. Detta kommer ta tid, jag vet det, har alltid vetat det, men nu känns det som om det faktiskt är påväg någonstans på riktigt! Att jag har alla de första stegen till att bli frisk och jag ska kämpa som fan!
Jag ska även få ett så kallat "team" på mottagningen med barnmorska som ska kartlägga min utveckling och med kurator för att få prata om allt det psykologiska som pågår inne i det här oroliga huvudet. Jag har även tagit tag i Yoga för att försöka få ett mer avslappnat sinne och kropp. Jag har bara kört tre omgångar ännu men jag känner redan att det kommer bli riktigt bra när jag väl lärt mig.
Även fast livet fortfarande suger pga vestibulit så är det ändå jävligt underbart när man har något man kan göra för att faktiskt bli bättre och så småningom helt bra. För tro mig, det ska jag fanemig bli!!!
Ny behandlingsplan för min vestibulit!
V KommenteraI fredags var det äntligen dags för mitt besök på vulvamottagningen i Jönköping efter ca 5 månaders väntan. Jag var så nervös för att jag skulle få höra att nu, nu är det slut. Det finns inget mer att göra, men oj vad fel jag hade!
Först och främst så fick jag ännu en diagnos, vaginism, som är väldigt valigt hos patienter med vestibulit då musklerna i slidan börjat spänna sig vid den eviga smärtan man genomlider. Det var inte så himla roligt, speciellt eftersom det gjorde så mycket ondare när hon tryckte på de smärtande musklerna än i vestibulum. Men det första hon sa när hon hade gett mig diagnosen var att mina förutsättningar så väldigt bra ut.
Förstår ni vad det menar? Att mina förutsättningar för att bli frisk verkar väldigt bra! Fattar ni hur det känns att höra dem orden när det man längar efter mest i världen är att ha en smärtfri fitta? SÅ JÄVLA BRA!
Så nu består min behandling av knipövningar varje dag, xylocain som är en smärtlindrande gel (andvänd aldrig salvan! Den ska man inte andvända där) som ska smörjas på det smärtande området varje dag för att lura nerverna att här gör det banne mig inte ont. Sedan ska jag smörja med vaselin, olja, glidmedel - ja, vad somhelst så ofta som möjligt. Det är "bara" min tvåmånadersplan framöver, sedan kommer det tilläggas mer övningar och mer arbete. Detta kommer ta tid, jag vet det, har alltid vetat det, men nu känns det som om det faktiskt är påväg någonstans på riktigt! Att jag har alla de första stegen till att bli frisk och jag ska kämpa som fan!
Jag ska även få ett så kallat "team" på mottagningen med barnmorska som ska kartlägga min utveckling och med kurator för att få prata om allt det psykologiska som pågår inne i det här oroliga huvudet. Jag har även tagit tag i Yoga för att försöka få ett mer avslappnat sinne och kropp. Jag har bara kört tre omgångar ännu men jag känner redan att det kommer bli riktigt bra när jag väl lärt mig.
Även fast livet fortfarande suger pga vestibulit så är det ändå jävligt underbart när man har något man kan göra för att faktiskt bli bättre och så småningom helt bra. För tro mig, det ska jag fanemig bli!!!
Först och främst så fick jag ännu en diagnos, vaginism, som är väldigt valigt hos patienter med vestibulit då musklerna i slidan börjat spänna sig vid den eviga smärtan man genomlider. Det var inte så himla roligt, speciellt eftersom det gjorde så mycket ondare när hon tryckte på de smärtande musklerna än i vestibulum. Men det första hon sa när hon hade gett mig diagnosen var att mina förutsättningar så väldigt bra ut.
Förstår ni vad det menar? Att mina förutsättningar för att bli frisk verkar väldigt bra! Fattar ni hur det känns att höra dem orden när det man längar efter mest i världen är att ha en smärtfri fitta? SÅ JÄVLA BRA!
Så nu består min behandling av knipövningar varje dag, xylocain som är en smärtlindrande gel (andvänd aldrig salvan! Den ska man inte andvända där) som ska smörjas på det smärtande området varje dag för att lura nerverna att här gör det banne mig inte ont. Sedan ska jag smörja med vaselin, olja, glidmedel - ja, vad somhelst så ofta som möjligt. Det är "bara" min tvåmånadersplan framöver, sedan kommer det tilläggas mer övningar och mer arbete. Detta kommer ta tid, jag vet det, har alltid vetat det, men nu känns det som om det faktiskt är påväg någonstans på riktigt! Att jag har alla de första stegen till att bli frisk och jag ska kämpa som fan!
Jag ska även få ett så kallat "team" på mottagningen med barnmorska som ska kartlägga min utveckling och med kurator för att få prata om allt det psykologiska som pågår inne i det här oroliga huvudet. Jag har även tagit tag i Yoga för att försöka få ett mer avslappnat sinne och kropp. Jag har bara kört tre omgångar ännu men jag känner redan att det kommer bli riktigt bra när jag väl lärt mig.
Även fast livet fortfarande suger pga vestibulit så är det ändå jävligt underbart när man har något man kan göra för att faktiskt bli bättre och så småningom helt bra. För tro mig, det ska jag fanemig bli!!!